Lillan Vestman

Japp, jag provade Jounis yantramatta, men efter bara 2 minuter så blev jag illamående :D
Men jag ska nog ge det en eller två gånger till så får vi se om det blir bättre...

I går for jag iallafall från Luleå till Älvsbyn, då jag fick lifta dit med Faster och Ulrika.
Mamma och lillebror var också på väg dit för att lillebror skulle tävla i motocross :o)

Jag anlände på eftermiddagen och fick hjälp utav en bekant att komma i ordning i husvagnen...
Några timmar senare kom mamma och lillebror, och vi hade en jättetrevlig kväll.
Trots det så kom vi ganska tidigt i säng och det var ju tur...
Jag vaknade vid halv 7 på morgonen och kunde inte somna om...
Det var redan full fart ute på depån :D
Självklart låg jag kvar och drog mig ett bra tag innan jag klev upp ;o)
Vi käkade frukost och där vi satt, passerade många crossförare som kämpat på banan i det tråkiga vädret...
Det hade regnat hela natten och det duggade fortfarande, så cyklarna och förarna var täckta av brun lera :S
Vid lunch så klarnade det upp strax innan Tommy (lillebror)  skulle köra.

Egentligen gillar jag inte att kolla när han kör, för jag blir så himla nervös. Trots att han är 23 år.
Det går ju inte sakta!
Men man måste ju... Det är ju ändå ganska spännande ;o)

Dom kom igång med träningen, och det såg ut att gå bra...
Men bara efter några få varv så tappade jag och mamma bort honom.
Vi kunde inte se honom nånstans.
Den där äckliga känslan om att nånting är fel, växte i magen och i samma veva kunde vi se flaggan som bekräftade vår känsla...
Han hade kört omkull och sjukvårdare tillkallades...

Där står man på en kulle och vet att ens lillebror har kört omkull, och tydligen ganska illa, eftersom sjukvårdare tillkallats, och vi kan inte göra nånting!
Vi får ju inte beträda banan!
Och det tar tid innan vi får veta vad som har hänt.
Några som sett vad som hände, förklarar att han kört över en vall och ramlat ner i backen bakom den, där det bara ligger stock och sten!
När sjukvårdarna äntligen kommer med honom i bilen, sitter han med en stödkrage kring nacken och han är blodig i hela ansiktet!
Fy fan!!!
Man har gråten i halsen, men man måste skärpa sig för att vara stark inför honom...

Han är på benen men självklart väldigt omtumlad...
Hans händer skakar lite lätt, och han håller papper under näsan.
Vi ser ju direkt att näsan är bruten, och sjukvårdarna informerar oss om att han även har ont i nacken...
Sen ringer dom efter en ambulans...



Jag och mamma river ner markisen, slänger in lite rena kläder till Tommy i bilen och kör efter ambulansen till Sunderbyns Sjukhus.

Sjukvårdarna tar inga risker när det smärtar i nacken...
Så Tommy blir fastspänd som i ett skruvstäd när han anländer till akuten.



Där får han ligga i några timmar tills läkaren är helt säker på att nacken är ok, vilket den visade sig vara...
Skööööönt!!!
Men näsan är inte ok, och dom meddelar oss att Tommy eventuellt måste stanna över natten.
Men det vill han inte!

I väntan på det beskedet, skulle han äntligen få lite mat...
En sjuksköterska kommer in med en portion vit fisk, dillsås, potatis och broccoli...
Tommy tycker INTE om fisk, så det var ju inte så lyckat :D

Ja ja...en liten stund senare kommer läkaren iallafall och vi får lov att åka därifrån, men han måste till Gällivare i början på veckan för att kolla näsan ordentligt, när svullnaden lagt sig.
Så...Tur i oturen var ju att det "bara" var näsan som var bruten...

Nu hade vi istället väldigt bråttom...
Pappa, faster och Ulrica satt nämligen i Arvidsjaur hos farmor och väntade på oss...
Vi skulle ju fira farmor (som fyller 80 år i morgon Söndag) denna afton, innan jag sen skulle vidare på spelning kl 21.00.
Så vi körde från Sunderbyn till Älvsbyn för att plocka i ordning husvagnen, crossen och mina grejer.
Sen vidare från Älvsbyn till Arvidsjaur för att gratulera farmor, och sen iväg på spelning...
Och det var tight om tid!
Grabbarna och arrangören visste såklart om vad som hade hänt, och att jag kunde bli lite försenad, men det var såklart ok.
Hade det inte varit för att vi körde lite fel på väg till min spelning, så hade jag hunnit dit till första dansen...
Där kommer jag springandes i mina tofflor, knickers, huvtröja och mina påsar i högsta hugg, rakt in på dansgolvet och upp på scenen, preciiiiiiiiiiis när grabbarna avslutar första dansen :D
Jag har aldrig känt mig så "fin" på scen förut :D
Det fanns som inte riktigt tid till att byta om just då...
Med andan och gråten i halsen förklarade jag för våran publik varför jag var sen...
Dom hade såklart full förståelse för det.

Några danser senare passade jag på att springa till bussen för att byta om medans Jouni sjöng, och vi fick en riktigt kul kväll, med mycket folk och mååååååånga bekanta ansikten :o)

Nu är jag heeeeeelt slut!!!

Vi var tvugna att stressa ner våra grejer efter spelningen, in i bussen och i väg ner mot Stockholm eftersom vi ska kliva på Birka Paradise i morgon eftermiddag...

Men nu ska jag gå och lägga mig och jag tror att jag kommer att somna ganska fort...
Slutet gott, allting gott :o)

Pyzz pyzz