Våga släppa taget...
Det här året har börjat väldigt spännande...
Eller ja... Det beror ju på hur man ser det :D
Jag har nog omedvetet avgett ett nyårslöfte...
Tror jag...
Det var ingenting jag bestämde mig för att göra, men för varje dag som går, växer viljan om att göra en förändring.
Nu undrar ni såklart vad det är för förändringar jag tänker på, men ärligt talat så vet jag inte riktigt själv :D
Jag ser mig själv som en väldigt komplicerad människa, på många sätt.
Oftast kommer jag hem från turné på Söndagarna. På kvällen hänger jag med min kompis Johan.
Måndagarna är min Söndag. Då har jag inga "måsten". Bara mys. Kvällen avslutas framför tvn.
Har jag ärenden så gör jag dom på Tisdag, och avslutar kvällen framför tvn.
Onsdagen står ganska öppen. Resterande ärenden el dyl görs, innan jag på kvällen umgås med mina vänner på olika sätt... Ofta går vi ut på stan och kollar läget.
På Torsdag är det sen dax att göra sig klar för att åka iväg på turné igen.
Det enda som kan bryta detta mönster, är när vi är ute på turné, som vi kan vara vilken dag i veckan som helst.
Man kan lätt säga att jag lever ett väldigt inrutat liv, baserat på mina egna bestämda rutiner.
Och jag tycker inte om när dom rubbas.
Samtidigt trånar jag efter spontanitet...
Jag trivs, och längtar till min MysMåndag, då jag får vara helt själv.
Jag njuter av Tisdagskvällarna då det är bra program på tv.
Samtidigt blir jag rastlös och känner mig ensam...
Jag ser mig själv som en självständig och ganska tuff tjej, som trivs som singel och har väl egentligen ingen längtan efter att träffa någon.
Samtidigt är jag en obotlig romantiker...
När jag väl är hemma, vill jag bara vara, och är väl inget stort fan av att städa.
Samtidigt gillar jag inte när det är stökigt...
Mina första 3 år i Sundsvall, var jag väldigt ensam...
Jag kände ingen, och hade väl lite svårt med att hantera den situationen, eftersom jag var van med att alltid ha mycket vänner runtomkring mig...
Det blev min vardag att skapa dessa rutiner, och nu...när jag har lärt känna en massa otroligt goa människor här, så har jag lite svårt att släppa taget om "mitt inrutade liv".
Det har ju varit min trygghet så länge.
Förutom "min tillfälliga, förvirrade period på lite drygt 7 månader" då jag blev totalt överkörd av en idiot, så har jag varit singel i ganska många år, så både han OCH singellivet har också bidragit till mina fasta rutiner, och det är också pga det som det, som sagt, känns skrämmande.
Kanske är det i år, 2010, som jag "vågar släppa taget"
Jag menar...
Jag har ju redan, öppet, erkänt att under min självständiga, tuffa yta, vilar en obotlig romantiker :o/
Pyzz pyzz
Eller ja... Det beror ju på hur man ser det :D
Jag har nog omedvetet avgett ett nyårslöfte...
Tror jag...
Det var ingenting jag bestämde mig för att göra, men för varje dag som går, växer viljan om att göra en förändring.
Nu undrar ni såklart vad det är för förändringar jag tänker på, men ärligt talat så vet jag inte riktigt själv :D
Jag ser mig själv som en väldigt komplicerad människa, på många sätt.
Oftast kommer jag hem från turné på Söndagarna. På kvällen hänger jag med min kompis Johan.
Måndagarna är min Söndag. Då har jag inga "måsten". Bara mys. Kvällen avslutas framför tvn.
Har jag ärenden så gör jag dom på Tisdag, och avslutar kvällen framför tvn.
Onsdagen står ganska öppen. Resterande ärenden el dyl görs, innan jag på kvällen umgås med mina vänner på olika sätt... Ofta går vi ut på stan och kollar läget.
På Torsdag är det sen dax att göra sig klar för att åka iväg på turné igen.
Det enda som kan bryta detta mönster, är när vi är ute på turné, som vi kan vara vilken dag i veckan som helst.
Man kan lätt säga att jag lever ett väldigt inrutat liv, baserat på mina egna bestämda rutiner.
Och jag tycker inte om när dom rubbas.
Samtidigt trånar jag efter spontanitet...
Jag trivs, och längtar till min MysMåndag, då jag får vara helt själv.
Jag njuter av Tisdagskvällarna då det är bra program på tv.
Samtidigt blir jag rastlös och känner mig ensam...
Jag ser mig själv som en självständig och ganska tuff tjej, som trivs som singel och har väl egentligen ingen längtan efter att träffa någon.
Samtidigt är jag en obotlig romantiker...
När jag väl är hemma, vill jag bara vara, och är väl inget stort fan av att städa.
Samtidigt gillar jag inte när det är stökigt...
Mina första 3 år i Sundsvall, var jag väldigt ensam...
Jag kände ingen, och hade väl lite svårt med att hantera den situationen, eftersom jag var van med att alltid ha mycket vänner runtomkring mig...
Det blev min vardag att skapa dessa rutiner, och nu...när jag har lärt känna en massa otroligt goa människor här, så har jag lite svårt att släppa taget om "mitt inrutade liv".
Det har ju varit min trygghet så länge.
Förutom "min tillfälliga, förvirrade period på lite drygt 7 månader" då jag blev totalt överkörd av en idiot, så har jag varit singel i ganska många år, så både han OCH singellivet har också bidragit till mina fasta rutiner, och det är också pga det som det, som sagt, känns skrämmande.
Kanske är det i år, 2010, som jag "vågar släppa taget"
Jag menar...
Jag har ju redan, öppet, erkänt att under min självständiga, tuffa yta, vilar en obotlig romantiker :o/
Pyzz pyzz
Mitt fantastiska jobb...
Igår satt jag och skulle skriva lite nyheter på våran hemsida.
Då insåg jag till 100 % vilket fantastiskt jobb jag har...
Visst har jag vetat det innan också, men det blev liksom så glasklart igår ;o)
Eller vad säger man när man kan skriva följande meningar:
"Vilken resa vi har gjort bara på dom 3 sista spelningarna...
Förra helgen var vi ju i Borgafjäll, Tomtens rike. I Fredags kändes det som att vi var i Las Vegas då vi gästade Casino Cosmopol i Sundsvall. Och igår hamnade vi på en farm mitt i texas på 1800talet...Det var iallafall så det kändes."
En dag på jobbet blir aldrig bara en dag på jobbet...
Varje dag vaknar man upp på ett nytt ställe...
Det kan vara i Kiruna i norr eller Löberöd i söder, Borgafjäll i väst eller Mariehamn på Åland.
Varje dag väntar nya möten.
Bekanta ansikten blandas med människor som man aldrig sett förr.
Ständigt nya lokaler och utmaningar.
Det enda man kan vara säker på är att man kommer att glädja, och glädjas åt, folk :o)
Det är mitt fantastiska jobb det ;o)
Men det hade inte varit så fantastiskt om man inte trivdes med sina bandmedlemmar och sitt management...
Vi lever tätt inpå varann, lite drygt 6 månader om året, i en turnébussen som vi färdas i mellan 8 000-11 000 mil / år, så det är viktigt att man trivs.
Vi ser ju mer av varann än våra egna familjer!
Som sagt...
Det är tur att man trivs :D
Nu ska jag packa väskan, och sen gå och lägga mig...
Imorgon bitti drar vi iväg på turné igen, och blir borta i minst 9 dagar.
Vi hörs under resans gång.
Pyzz pyzz
Då insåg jag till 100 % vilket fantastiskt jobb jag har...
Visst har jag vetat det innan också, men det blev liksom så glasklart igår ;o)
Eller vad säger man när man kan skriva följande meningar:
"Vilken resa vi har gjort bara på dom 3 sista spelningarna...
Förra helgen var vi ju i Borgafjäll, Tomtens rike. I Fredags kändes det som att vi var i Las Vegas då vi gästade Casino Cosmopol i Sundsvall. Och igår hamnade vi på en farm mitt i texas på 1800talet...Det var iallafall så det kändes."
En dag på jobbet blir aldrig bara en dag på jobbet...
Varje dag vaknar man upp på ett nytt ställe...
Det kan vara i Kiruna i norr eller Löberöd i söder, Borgafjäll i väst eller Mariehamn på Åland.
Varje dag väntar nya möten.
Bekanta ansikten blandas med människor som man aldrig sett förr.
Ständigt nya lokaler och utmaningar.
Det enda man kan vara säker på är att man kommer att glädja, och glädjas åt, folk :o)
Det är mitt fantastiska jobb det ;o)
Men det hade inte varit så fantastiskt om man inte trivdes med sina bandmedlemmar och sitt management...
Vi lever tätt inpå varann, lite drygt 6 månader om året, i en turnébussen som vi färdas i mellan 8 000-11 000 mil / år, så det är viktigt att man trivs.
Vi ser ju mer av varann än våra egna familjer!
Som sagt...
Det är tur att man trivs :D
Nu ska jag packa väskan, och sen gå och lägga mig...
Imorgon bitti drar vi iväg på turné igen, och blir borta i minst 9 dagar.
Vi hörs under resans gång.
Pyzz pyzz
This sucks...
Jag har åkt på en riktig dunderförkylning!
Jag hostar, har feber, är hes, ögonen rinner och det trycker för bröstet...
Ändå har jag inte ro att ligga still...?!
Jag har, i olika omgångar under dagen, försökt städa lite, men så fort jag böjer mig ner, så sätter hostan in högsta växeln :o(
Jag får nog acceptera att jag är sjuk, men det är så irriterande när man har varit borta så länge, och så blir man sjuk när man kommer hem...
Man vill ju orka med vardagssysslor också, fika på stan med kompisarna, tvätta, handla och laga god mat...
Men nej...
Det kan man inte just nu :o(
I give up!
Jag beställer hem mat och lägger mig i soffan, framför tvn, resten av kvällen.
Imorgon mår jag säkert mycket bättre ;o)
Host host
Huskur mot feber...?
Glass är ju såå gott!!!
Och bra mot feber...?
Har jag feber, så är jag inte så jättesugen på varm mat.
Jag äter förståss, men jag njuter inte ;o)
Men glass är både svalkande och lätt att äta.
Dessutom känns det ju som att febern går ner...
Men gör den verkligen det?
Är glass en huskur mot feber, eller är det bara något som har hängt med sen barnsben, när mamma och pappa gav en glass när man hade feber, bara för att dom tyckte synd om oss eller??? :D
Jag väljer iallafall att tro på att glass hjälper mot feber ;o)
Men jag har ingen glass hemma :o(
Jag som är toksugen på en bananglassbåt!!!
Ja, nu tycker jag faktiskt lite synd om mig själv :D
Jag får väl ta ett glas vatten till, kolla lite på tv och sen sova, så mår jag säkert mycket bättre imorgon...
Då kan jag gå och handla glass...vare sig jag har febern kvar eller inte :D
Natt natt
Och bra mot feber...?
Har jag feber, så är jag inte så jättesugen på varm mat.
Jag äter förståss, men jag njuter inte ;o)
Men glass är både svalkande och lätt att äta.
Dessutom känns det ju som att febern går ner...
Men gör den verkligen det?
Är glass en huskur mot feber, eller är det bara något som har hängt med sen barnsben, när mamma och pappa gav en glass när man hade feber, bara för att dom tyckte synd om oss eller??? :D
Jag väljer iallafall att tro på att glass hjälper mot feber ;o)
Men jag har ingen glass hemma :o(
Jag som är toksugen på en bananglassbåt!!!
Ja, nu tycker jag faktiskt lite synd om mig själv :D
Jag får väl ta ett glas vatten till, kolla lite på tv och sen sova, så mår jag säkert mycket bättre imorgon...
Då kan jag gå och handla glass...vare sig jag har febern kvar eller inte :D
Natt natt
Banta eller njuta beror på årstid ;o)
Till skillnad från igår, då jag fick massor gjort, har jag idag inte fått nånting gjort!!! :D
Jag sov läääääääääääääääääänge.
Gjorde nåt så enkelt som att värma krögarpytt till middag och sen satte jag mig framför tvn.
Jag har precis kollat på "Du är vad du äter" och det är ju ett bra program, som ska uppmuntra folk att komma igång med träningen och äta sunt...
Men jag måste erkänna att, när dom visar "allt onyttigt" som folk har slängt i sig, blir jag jättesugen på nåt gott, sliskigt och onyttigt :D
Och det är ju inte bra...
Magen börjar bli ett bevis på det :s
Varje år ser likadant ut...
Varje år vid den här tidpunkten, så börjar man längta & tänka på sommaren...
Man inser att man vill gå ner några kilo, för att eventuellt kunna visa sig på en strand.
Jag siktar alltid att börja "mitt sundare liv inför sommaren" den 1 april.
Då börjar jag verkligen tänka på vad jag äter, hur mycket och hur regelbundet.
Jag börjar promenera längre och längre och fortare och fortare, för att förbränna så mycket som möjligt.
Solariet besöker jag 1 gång/vecka.
Jag brukar lyckas gå ner ca 8 kilo på 2 månader...Lagom då till 1 juni :o)
När sedan sommaren är här, njuter jag till fullo av glass, alla underbara grillkvällar, och en och annan kall öl, som jag bara dricker under sommarmånaderna.
Sakta men säkert går jag upp 4 kilo innan sommaren är slut.
Så i September börjar jag tänka igen...
Nyttig mat, solarium och promenader.
Nu laddar jag inför den tråkiga, långa, mörka och kalla vintern...men ser fram emot julen :o)
Och efter jul, njuter jag av god mat, och struntar i allt vad nyttigt heter...
Lite hull hjälper mig igenom dom kallaste månaderna :D
Så nu tittar jag på Criminal Minds på kanal 5, och äter baconchips :D
Bara några veckor kvar, innan ljuset, värmen och energin kommer...
Åhhh vad jag längtar!!!
Laddningen inför Beach 2009 är igång ;o)
Jag sov läääääääääääääääääänge.
Gjorde nåt så enkelt som att värma krögarpytt till middag och sen satte jag mig framför tvn.
Jag har precis kollat på "Du är vad du äter" och det är ju ett bra program, som ska uppmuntra folk att komma igång med träningen och äta sunt...
Men jag måste erkänna att, när dom visar "allt onyttigt" som folk har slängt i sig, blir jag jättesugen på nåt gott, sliskigt och onyttigt :D
Och det är ju inte bra...
Magen börjar bli ett bevis på det :s
Varje år ser likadant ut...
Varje år vid den här tidpunkten, så börjar man längta & tänka på sommaren...
Man inser att man vill gå ner några kilo, för att eventuellt kunna visa sig på en strand.
Jag siktar alltid att börja "mitt sundare liv inför sommaren" den 1 april.
Då börjar jag verkligen tänka på vad jag äter, hur mycket och hur regelbundet.
Jag börjar promenera längre och längre och fortare och fortare, för att förbränna så mycket som möjligt.
Solariet besöker jag 1 gång/vecka.
Jag brukar lyckas gå ner ca 8 kilo på 2 månader...Lagom då till 1 juni :o)
När sedan sommaren är här, njuter jag till fullo av glass, alla underbara grillkvällar, och en och annan kall öl, som jag bara dricker under sommarmånaderna.
Sakta men säkert går jag upp 4 kilo innan sommaren är slut.
Så i September börjar jag tänka igen...
Nyttig mat, solarium och promenader.
Nu laddar jag inför den tråkiga, långa, mörka och kalla vintern...men ser fram emot julen :o)
Och efter jul, njuter jag av god mat, och struntar i allt vad nyttigt heter...
Lite hull hjälper mig igenom dom kallaste månaderna :D
Så nu tittar jag på Criminal Minds på kanal 5, och äter baconchips :D
Bara några veckor kvar, innan ljuset, värmen och energin kommer...
Åhhh vad jag längtar!!!
Laddningen inför Beach 2009 är igång ;o)
Vad är det som händer???
Ska man inte få känna trygghet nånstans...?
Så avslutade jag mitt förra blogg inlägg, och denna gång får jag börja med den!
Det är inte klokt...
Jag har inte riktigt smält det som har hänt, och jag vill nog inte skriva så mycket om det heller...
Men jag nämner det iallafall, så ni vet varför jag gör uppbehåll under helgen.
I Onsdags kväll hände 2 hemska saker i Kiruna.
På kvällen fattade Lomboloskolan eld, efter att, vad dom nu säger på nyheterna, 3 flickor under 15 år, vållat den...
Hela skolan brann ner till grunden.
På Onsdag natt fick min syster Linda och hennes kille Stefan ett telefonsamtal, om att deras kompis blivit knivskuren. Även min lillebror Tommy och hans tjej Victoria, kände honom.
Dom åkte iväg till sjukhuset, där några kompisar satt, men ingen visste hur allvarligt det var.
När offrets familj kom på plats, kunde dom bekräfta att han avlidigt av skadan...Blott 20 år gammal.
Jag vill inte spekulera i vad som har hänt mellan dom två grabbarna, men det jag vet är att det hade med svartsjuka att göra... Flickvännen till gärningsmannen, har tidigare varit tillsammans med offret.
Med respekt för alla inblandade, önskar jag att inga övriga spekulationer kring detta, skrivs under kommentarer heller.
Vänligen respektera.
Trots alla tråkigheter, har förberedelserna inför helgens Snöfestival, varit i full gång.
Trots kyla och blåst, letade sig folk ut på Folkets Hus parkering kl 17.00 för att se invigningen.
Det folk ville se var ju givetvis Kevin (Idolvinnaren från Arvidsjaur ) som skulle uppträda.
Det var också av den anledningen jag stod och frös :o)
Han är ju bara så bra.
T om Kirunas egne "Kung Bore" diggade med händerna högt över huvudet ;o)
Kevin & Kung Bore Frusna Kirunabor
Imorgon Lördag ska Martinez spela på Konsum Malmfältens jubileumsfest i Malmberget utanför Gällivare.
Vi hörs igen efter helgen .
Välkommen åter
Pyzz pyzz
Så avslutade jag mitt förra blogg inlägg, och denna gång får jag börja med den!
Det är inte klokt...
Jag har inte riktigt smält det som har hänt, och jag vill nog inte skriva så mycket om det heller...
Men jag nämner det iallafall, så ni vet varför jag gör uppbehåll under helgen.
I Onsdags kväll hände 2 hemska saker i Kiruna.
På kvällen fattade Lomboloskolan eld, efter att, vad dom nu säger på nyheterna, 3 flickor under 15 år, vållat den...
Hela skolan brann ner till grunden.
På Onsdag natt fick min syster Linda och hennes kille Stefan ett telefonsamtal, om att deras kompis blivit knivskuren. Även min lillebror Tommy och hans tjej Victoria, kände honom.
Dom åkte iväg till sjukhuset, där några kompisar satt, men ingen visste hur allvarligt det var.
När offrets familj kom på plats, kunde dom bekräfta att han avlidigt av skadan...Blott 20 år gammal.
Jag vill inte spekulera i vad som har hänt mellan dom två grabbarna, men det jag vet är att det hade med svartsjuka att göra... Flickvännen till gärningsmannen, har tidigare varit tillsammans med offret.
Med respekt för alla inblandade, önskar jag att inga övriga spekulationer kring detta, skrivs under kommentarer heller.
Vänligen respektera.
Trots alla tråkigheter, har förberedelserna inför helgens Snöfestival, varit i full gång.
Trots kyla och blåst, letade sig folk ut på Folkets Hus parkering kl 17.00 för att se invigningen.
Det folk ville se var ju givetvis Kevin (Idolvinnaren från Arvidsjaur ) som skulle uppträda.
Det var också av den anledningen jag stod och frös :o)
Han är ju bara så bra.
T om Kirunas egne "Kung Bore" diggade med händerna högt över huvudet ;o)
Kevin & Kung Bore Frusna Kirunabor
Imorgon Lördag ska Martinez spela på Konsum Malmfältens jubileumsfest i Malmberget utanför Gällivare.
Vi hörs igen efter helgen .
Välkommen åter
Pyzz pyzz
En ensam ros svajade i vinden...
Kl 11.55 satte jag mig på en buss mot Härnösand, och var framme 12.45.
Min chef Danne mötte upp mig i en hyrbil, modell Audi A3, från AVIS.
Vi skulle köra norrut...drygt 80 mil...
På Lördag ska vi spela på Konsum Malmfältens 100 år Jubileum i Malmberget, och Danne hjälper dom med arrangemanget, så han var tvungen att vara på plats några dagar innan.
Givetvis passade jag på att åka upp med honom, eftersom Malmberget/Gällivare bara är 11 mil ifrån Kiruna, där jag har min mamma & pappa, lillasyster & lillebror, övriga släkt & vänner.
Man går inte miste om tillfällen att åka "hem" :o)
Det kryllade av lastbilar och långtradare, och dessutom låg det nysnö på vägen, så vi kände lugnet. Åt lunch på Shell i Ö-vik, och middag på Sibyllas i Skellefteå...
Det kan man kalla riktig turnémat :D
Srax innan 23 kom vi fram till Stenbron, utanför Gällivare.
Eftersom det inte går något tåg den tiden på dygnet, till Kiruna...så hade jag frågat min lillebror Tommy, om han kunde hämta mig därifrån...
Detta innebar att han skulle få köra 22 mil T&R!
Men det var inga problem...klart han kunde komma :o)
Tack för det Pluttesnutt ;o)
Danne och ja var lite tidiga...
Plötsligt kom jag ihåg att det var ju här, vid Stenbron, som en oerhörd tragedi ägt rum så sent som i höstas.
En ung kvinna, vid namn Carolin Stenvall, anmäldes försvunnen.
Ingen kunde väl nånsin tro, att det som sedan visade sig ha hänt, hade hänt här!!!?
Jag förstod att det måste finnas någon sorts minnesplats upprättad av Carolins familj och vänner, så jag gick ur bilden och traskade runt, för att se om jag kunde hitta den.
Och där var den...
En ensam ros svajade i vinden.
Några gravljus stod på rad.
På en skylt, och på trädet intill, kunde man läsa:
Carolin Stenvall Här försvann
Du finns i våra tankar Carolin Stenvall 29 år
12 September 2008
Varför???
Med en klump i halsen, och tårar i ögonen, gick jag därifrån.
Så otroligt tragiskt!
I mina tankar, beklagar jag sorgen, till hennes familj och vänner.
Carolin...Vila i frid
(Läs om Carolins öde nedan)
http://www.nsd.se/NYHETER/ARTIKEL.ASPX?ArticleID=3990876
http://nyhetskanalen.se/1.1961?q=carolin+stenvall
När min lillebror, hans flickvän, deras hund & jag sedan fortsätte mot Kiruna pratade vi om vart världen är påväg...!
Ska man inte få känna trygghet nånstans...?
Min chef Danne mötte upp mig i en hyrbil, modell Audi A3, från AVIS.
Vi skulle köra norrut...drygt 80 mil...
På Lördag ska vi spela på Konsum Malmfältens 100 år Jubileum i Malmberget, och Danne hjälper dom med arrangemanget, så han var tvungen att vara på plats några dagar innan.
Givetvis passade jag på att åka upp med honom, eftersom Malmberget/Gällivare bara är 11 mil ifrån Kiruna, där jag har min mamma & pappa, lillasyster & lillebror, övriga släkt & vänner.
Man går inte miste om tillfällen att åka "hem" :o)
Det kryllade av lastbilar och långtradare, och dessutom låg det nysnö på vägen, så vi kände lugnet. Åt lunch på Shell i Ö-vik, och middag på Sibyllas i Skellefteå...
Det kan man kalla riktig turnémat :D
Srax innan 23 kom vi fram till Stenbron, utanför Gällivare.
Eftersom det inte går något tåg den tiden på dygnet, till Kiruna...så hade jag frågat min lillebror Tommy, om han kunde hämta mig därifrån...
Detta innebar att han skulle få köra 22 mil T&R!
Men det var inga problem...klart han kunde komma :o)
Tack för det Pluttesnutt ;o)
Danne och ja var lite tidiga...
Plötsligt kom jag ihåg att det var ju här, vid Stenbron, som en oerhörd tragedi ägt rum så sent som i höstas.
En ung kvinna, vid namn Carolin Stenvall, anmäldes försvunnen.
Ingen kunde väl nånsin tro, att det som sedan visade sig ha hänt, hade hänt här!!!?
Jag förstod att det måste finnas någon sorts minnesplats upprättad av Carolins familj och vänner, så jag gick ur bilden och traskade runt, för att se om jag kunde hitta den.
Och där var den...
En ensam ros svajade i vinden.
Några gravljus stod på rad.
På en skylt, och på trädet intill, kunde man läsa:
Carolin Stenvall Här försvann
Du finns i våra tankar Carolin Stenvall 29 år
12 September 2008
Varför???
Med en klump i halsen, och tårar i ögonen, gick jag därifrån.
Så otroligt tragiskt!
I mina tankar, beklagar jag sorgen, till hennes familj och vänner.
Carolin...Vila i frid
(Läs om Carolins öde nedan)
http://www.nsd.se/NYHETER/ARTIKEL.ASPX?ArticleID=3990876
http://nyhetskanalen.se/1.1961?q=carolin+stenvall
När min lillebror, hans flickvän, deras hund & jag sedan fortsätte mot Kiruna pratade vi om vart världen är påväg...!
Ska man inte få känna trygghet nånstans...?
