Lillan Vestman

Glad, och med värsta hemlängtan, satte jag mig på bussen som skulle ta mig till Långsele.
Från Långsele skulle jag sedan hoppa på natt tåget mot Kiruna.
Det är ju så skönt och smidigt att få sova bort hela resan :o) 

Men det blev inte direkt någon smidig hemresa denna gång...

Jag tycker inte om att gnälla, så jag ska göra det snabbt ;D

Det var ett jäkla väder och snön vräkte ner i Sundsvall!
Man märkte att det var Söndag, för det var många som skulle resa.
Till min glädje så var stolen, längst fram i bussen, ledig :o)
Jag blir ju så lätt åksjuk, så det var skönt att få sitta där...
Trodde jag!
Vi hade inte kommit långt, förrän jag insåg att det var samma busschaufför som körde till Långsele förra året då jag skulle hem över julen...Och jag har nog aldrig varit så rädd i en buss förut!
Vädret var detsamma då också, så jag beöver nog inte säga att jag var lika rädd nu!
Karln verkar ju göra allt annat än att titta på vägen...
Rattar på radion, pratar i telefonen, pillar på alla möjliga knappar på instrumentbrädan, rättar till stolen och sittställningen flera gånger...
Gör man inte sånt innan man kör iväg?
Speciellt i sånt här väder och när man dessutom ansvarar för andras liv!
Eftersom han sällan tittade på vägen (jag uppfattade honom så iallafall) så studsade bussen till ett antal gånger mot trottoarkanter och snöhögar...
Det känns ju tryggt... INTE!!!
Skärpning för f-n!!!

Så här mycket såg jag av vägen där jag satt:


Isig ruta och snökaos :o(

Något försenade tog vi oss trots allt till Långsele...
Alla utom jag skulle söderut, och deras tåg gick strax efter våran ankomst.
Så jag blev ensam kvar i vänthallen, som nog är den vidrigaste jag sett...och luktat!
Det STANK piss i hela salen!
Där fick jag sitta i drygt 2 timmar, eftersom mitt tåg var försenat.
Men så tillslut så kom den...

Det första jag frågade konduktören när jag klev ombord, var om det möjligtvis fanns nånting ätbart att få, eftersom jag började bli svinhungrig... Det var ju ett tag sedan man ätit.
Han skulle se om han kunde hitta någon frukt...
5 minuter senare kom han tillbaka med en påse.


I den låg en ostfralla, ett äpple, yoggi och en smaskis :o)

Och inte behövde jag betala heller eftersom tåget var försenat :o)
Tack snälla konduktören! Du räddade min mage ;D

Jag kom fram till Kiruna på Måndag förmiddag, och möttes av min underbara lilla söta mamma och hennes varma leende :o)
Äntligen hemma :o)
Slutet gott, allting gott...

Pyzz pyzz