Ute på hal is...
I Tisdags var vi påväg mot Leksand, för att spela för omkring 300 ungdomar.
Morgonen började inte så bra, pga bussproblem, så vi kom iväg något försenade.
Jag hade sovit otroligt dåligt den natten, så när vi kom iväg, gick jag och la mig i bussen för att vila.
Vi hade kommit en bra bit på väg, när jag känner hur däcken släppte taget om vägen...
Det kändes som om bussen flög, och jag hörde grabbarna säga; "Oh shit, inte bra..inte bra! Ta det lugnt...Det går bra...Oh shit"
Min reflex var att jag grabbade tag i mobilen i den ena handen och min tröja i den andra.
-"Välter bussen så har jag iallafall något att ta på mig, och en mobil att ringa efter hjälp med...Mamma...Jag måste ringa mamma! Mina skor...var e mina skor? Fan...Dom e där framme tillsammans med min jacka...Jag kommer att frysa...Täcket...jag kan vira in mig i täcket!"
Det är otroligt hur mycket man hinner tänka, på några få sekunder.
Danne lyckades få stopp på bussen, och jag tog på mig kläderna för att gå fram och höra vad som hände.
Det var blankis på vägen...På våran högra sida stod en lastbil...På våran vänstra sida, en personbil...
Snett framför oss ringlade det sig en lång rad av långtradare och andra fordon.
Tydligen så var det något som hänt längre fram, men vi fick aldrig veta vad.
Eftersom det var så otroligt halt, så körde Danne bara 70...
Men när sikten blev fri igen efter en skarp kurva, så var det ändå försent att hinna bromsa.
Vi gled sakta förbi den första lastbilen, och kunde precis styra in mellan den och den som låg framför, så vi klarade oss ifrån att köra in i den personbil, som av någon anledning, stod parkerad, på den mötande trafik sidan.
Vi blev ståendes ett tag, men kunde sedan, sakta men säkert, köra vidare.
Men tankarna och oron har funnits där sen dess...
Ska man behöva sova med kläderna på, med jackan och skorna intill sängen och mobilen i fickan?
Vad skulle annars hända om bussen for i diket, eller voltade, när man ligger och sover?
Man har ju ingen chans i kylan om man bara har underkläderna på sig...
Jag har alltid sovit gott i bussen, fast den har rullat, men nu har den säkerheten tagits bort...
Nu längtar jag tills det blir varmt och skönt ute, och därmed bart på vägarna...
Vi kom fram tillslut, och hann rigga upp grejerna, och faktiskt både fixa till oss och fika innan det var dax att spela upp till dans :o)
"Dansinpiratörerna" som höll i denna kväll, måste jag ge en eloge, för det dom gör.
"Dansinspiratörerna" PeO och Åsa åker runt i vårt avlånga land, till olika skolor, för att lära ut dans åt ungdomar... Eller rättare sagt ,så lär dom ungdomarna att känna danslust.
Läs mer om deras projekt här nedan:
http://www.dansinspiratorerna.se
Det blev en lyckad kväll, med många dansande och glada ungdomar :o)
På vägen hem...sov jag med kläderna på...
Morgonen började inte så bra, pga bussproblem, så vi kom iväg något försenade.
Jag hade sovit otroligt dåligt den natten, så när vi kom iväg, gick jag och la mig i bussen för att vila.
Vi hade kommit en bra bit på väg, när jag känner hur däcken släppte taget om vägen...
Det kändes som om bussen flög, och jag hörde grabbarna säga; "Oh shit, inte bra..inte bra! Ta det lugnt...Det går bra...Oh shit"
Min reflex var att jag grabbade tag i mobilen i den ena handen och min tröja i den andra.
-"Välter bussen så har jag iallafall något att ta på mig, och en mobil att ringa efter hjälp med...Mamma...Jag måste ringa mamma! Mina skor...var e mina skor? Fan...Dom e där framme tillsammans med min jacka...Jag kommer att frysa...Täcket...jag kan vira in mig i täcket!"
Det är otroligt hur mycket man hinner tänka, på några få sekunder.
Danne lyckades få stopp på bussen, och jag tog på mig kläderna för att gå fram och höra vad som hände.
Det var blankis på vägen...På våran högra sida stod en lastbil...På våran vänstra sida, en personbil...
Snett framför oss ringlade det sig en lång rad av långtradare och andra fordon.
Tydligen så var det något som hänt längre fram, men vi fick aldrig veta vad.
Eftersom det var så otroligt halt, så körde Danne bara 70...
Men när sikten blev fri igen efter en skarp kurva, så var det ändå försent att hinna bromsa.
Vi gled sakta förbi den första lastbilen, och kunde precis styra in mellan den och den som låg framför, så vi klarade oss ifrån att köra in i den personbil, som av någon anledning, stod parkerad, på den mötande trafik sidan.
Vi blev ståendes ett tag, men kunde sedan, sakta men säkert, köra vidare.
Men tankarna och oron har funnits där sen dess...
Ska man behöva sova med kläderna på, med jackan och skorna intill sängen och mobilen i fickan?
Vad skulle annars hända om bussen for i diket, eller voltade, när man ligger och sover?
Man har ju ingen chans i kylan om man bara har underkläderna på sig...
Jag har alltid sovit gott i bussen, fast den har rullat, men nu har den säkerheten tagits bort...
Nu längtar jag tills det blir varmt och skönt ute, och därmed bart på vägarna...
Vi kom fram tillslut, och hann rigga upp grejerna, och faktiskt både fixa till oss och fika innan det var dax att spela upp till dans :o)
"Dansinpiratörerna" som höll i denna kväll, måste jag ge en eloge, för det dom gör.
"Dansinspiratörerna" PeO och Åsa åker runt i vårt avlånga land, till olika skolor, för att lära ut dans åt ungdomar... Eller rättare sagt ,så lär dom ungdomarna att känna danslust.
Läs mer om deras projekt här nedan:
http://www.dansinspiratorerna.se
Det blev en lyckad kväll, med många dansande och glada ungdomar :o)
På vägen hem...sov jag med kläderna på...
Kommentarer
Postat av: Kenta
Trevlig blogg, men otäck historia givetvis. Lyckligtvis med lyckligt slut denna gången. En mardröm både för dig, chauffören och de andra i bandet. Det går fort när det händer något, då är det bara att be till högre makter och hoppas att allt går bra.
Håller med dig, jag ser också framemot sommaren, iallafall när man ser det ur det här perspektivet. Men det är fint med snötäckt landskap också förstås, jämfört med slask och mörker. :)
Hit kommer jag för att läsa igen, det lovar jag!
/ Kenta ( en dansbandsbusschaufför som du faktiskt ringt till en gång) :)
Trackback
