I´m back!!! :o)

Som jag beskrev i förra inlägget, så har jag haft en ganska jobbig period, där orken och energin har lyst med sin frånvaro...
Det är jobbigt när det händer, eftersom man i våran branch bara MÅSTE orka!
Skulle jag bli tvungen att sjukskriva mig, så betyder det att jag blir orsaken till att företaget inte får in pengar, OCH att 3 andra personer blir utan lön!
Så det är bara att kämpa på...

Det som har varit jobbigast är att jag, när jag känner mig stressad och får prestationsångest, sliter med rösten...
Jag har alldeles för höga krav på mig själv...

Ända sen jag var tonåring, så har jag velat jobba med Bert Karlsson, Thomas G:son, Henrik Sethsson, Calle Kindbom mfl
Min första skiva spelade jag in med Martinez 2005, och fick då sjunga låtar som var skrivna av bla Thomas G:son, Henrik Sethsson, Stefan Brunzell, Ingela Pling Forsman och Martin Klaman... Vilken grej!!! :o)
Jag hade varit med i Martinez 3 dagar, då Danne sa:
"-Ja just ja... Jag kanske ska meddela dig att vi håller på att spela in en skiva, så du ska till studion nästa vecka!"

Den gången gick det så fort, så jag hann knappt fatta vad som hände! :D
Det gick iallafall jättebra :o)

Nu däremot, fick jag ju veta redan i våras att Calle Kindbom ville spela in en skiva med oss.
Låtmaterial samlade vi under sommaren.
Jag har längtat och sett fram emot att göra denna skiva!
Men ju närmare vi kom, desto mer prestationsångest fick jag!
Kommer jag fixa det här?
Jag vill ju att Calle ska tycka att det blir superbra...
Är jag värd det här?
Han kanske inte kommer att gilla min röst!?
Jag MÅSTE hålla mig frisk!

Men vad händer när man tänker så?
Jo... Man blir sjuk!

Ja ja...
I måndags så gjorde vi ett andra försök till att spela in sången.
Det kändes inte helt ok, men mycket mycket bättre än förra gången.
Vi spelade in 4 låtar...

Jag gick och la mig tidigt, för att få ordentligt med sömn, innan dag 2 i studion.
Men jag vaknade istället redan 05.29 och kunde inte somna om...
Istället grubblade jag, och oroade mig för rösten...
Den var inte 100...

Jag ringde och bokade tid hos en läkare, som jag åkte till på förmiddagen.
Jag berättade om allt som hänt, min prestationsångest och att vi har en deadline på skivan...
Jag var desperat!
Han gick iallafall med på att ge mig en "sista alternativet" hjälp, med mitt löfte om att jag ska ta det lugnt och komma tillbaka till honom om 3 veckor, för att kolla så att stämbanden fått "vila".

Jag tog mina betapred efter lunchen, tränade, sjöng upp ordentligt och åkte sedan till studion...
När jag kommer dit, så visar det sig att vi bara kan behålla 1 av dom 4 låtar som vi spelat in dagen innan!!!
Dom andra var fortfarande för rossliga :o/
Jag bröt ihop totalt!
Pga av mig så kommer skivan att bli jätteförsenad!
Grabbarna försäkrade mig om att det inte gjorde nånting...
Det viktigaste är ju att vänta tills rösten blir bra...
Det får ta den tid det tar.
Men nu hade jag ju ändå varit hos läkarn och fått "hjälp" så vi tog oss i kragen, spottade i nävarna och stängde in mig i studion.
Vi ska banne mig försöka igen!

Efter lite uppvärmning, så visade det sig att dom pyttesmå tabletterna gjort susen!
Klangen var tillbaka, och det slutade med att jag på 7 timmar, sjöng in dom 8 låtar som jag hade kvar :o)
Kl 23.30 var jag hemma igen.
Somnade framåt småtimmarna...
Vaknade kl 10 av att solen sken rakt i mitt ansikte...
Jag steg upp och det var då jag kände det...
Jag hade äntligen kommit över tröskeln...
Sången var gjord, och jag kände mig 10 kilo lättare!
Det var en sån otrolig lättnad och harmoni som sköljde över mig!
Jag hade äntligen fixat det som jag bävat för...
Nu var det klart!
I did it!!! :o)

Jag slängde på mig mina kläder och gick ut i det vackra vädret...
Jag kan nu med ett stort leende på läpparna säga att jag är supernöjd!
Energin och glädjen är tillbaka...
I´m back!!! :o)

Så...
Sammanfattningsvis:

Man ska aldrig ge upp!
Häng kvar och släpp inte taget, så kommer solen att lysa på dig <3


Som på det sista lövet i trädet...

Pyzz pyzz

Kommentarer
Postat av: Mia

Hurra! Nu va de gjort, visste att det skulle gå vägen på nåt sätt. Som du ser följer jag din blogg ganska ingående ;o)

Ibland bör du byta ut ordet "måste" när du pratar och tänker om dig själv... Lillan "måste" inte sjunga, Lillan sjunger för att hon VILL...Lillan "måste" inte göra en bra skiva för att alla ska bli nöjd, Lillan VILL göra sitt bästa för då mår hon bra...

Alltså det känns lättare att prestera när man inte måste.

Du väljer att göra för att det gör att du mår bra, "du vill"!

Nu bort från förmaningar... Jag är jätte glad för din skull, och väldans stolt att vara din kompis!

Kram i massor från Jokkmokk

2010-10-23 @ 22:38:43
Postat av: Inger o Kurt N

Hej Lillan!

Läste om din prestationsångest och det lät ju inte så kul. Du är ju så duktig att sjunga och din röst låter ju så fantastiskt bra så någon prestationsångest tycker vi inte att du skall behöva känna. Lite pirrigt nervös inför en skivinspelning kan vi möjligtvis förstå om du är. Tur att det löste sig och till slut kändes bra. Vi ser nu med spänning fram emot den nya skivan och vi är helt övertygade om att den kommer att vara kanon.

Ha det bra tills vi ses igen!

Kram Inger o Kurt N

2010-10-25 @ 22:55:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0